Sitter och tänker på de gamla tiderna när man va yngre, när man umgicks med allt och alla, när bekymmerna va små. När man lekte de allra konstigaste lekarna, när förälskälskelser va enkla, man kunde va kär i flera eller bytte bara efter en stund.

Skolan var enkel och man var bra i det mesta, inte brydde sig om hur man såg ut och det inte fanns någon press på en.


Idag när man gått ut gymnasiet och allt de där före, man kliver in i vuxenlivet, ska klara sig på egna ben och lära sig mellan rätt och fel, lära sig genom misstag och tänka före man handlar. Allt detta är inte alltid så lätt och man står och velar mellan många olika saker, jag är hälften arbetslös och hälften inte, med tanke på att jag är vikarie på ett äldre boende där jag trivs som bara den, bra arbetskamrater och pensionärer.

Än idag vet jag inte vad jag vill.. Jag trodde jag visste när jag gick på gymnasiet, men nu sitter jag som ett frågetecken när det gäller en utbildning.