På något sätt under åren så förändras vi alla människor hur vi är som personer. Vi förändras mer eller mindre, vi tappar kontakt med vissa och en del skapar nya vänskaper. Men det är bara livets gång.

Vi gör saker som vi en dag ångrar som vi önskar vi hade kunnat ta tillbaks men som är där. Vissa lever i nuet och andra rädda för vad som kommer i framtiden.

Jag har en vän som säger att den inte tycker den personen är sig lik som den engång var men vi förändras, alla förändras det har även den personen även jag.

Man växer upp ser saker från andra synvinklar än vad man en gång gjorde, man finner inte saker som man fann förut lika kul som det kanske var tidigare. Medans andra inte inser det lika snabbt.
Ibland förstår man inte hur vissa tänker och handlar och de tycker säkert desamma om en själv, men det är hur man själv ser det, ingen kan säga hur man ska tänka eller tycka. Man kan inte forma en människa hur man vill ha den. Vissa kanske försöker med det, men det går inte.

Man vill inte se andras brister, man blundar för verkliga livet. Väljer en annan väg att gå.

Man kommer till ett vägskäl en gång i livet och det är då man väljer hur man vill leva, ta ansvar för sina misstag, bli en person som har ett gott föredömme för andra människor. Medans andra väljer att sträva den väg som de alltid har gjort.